”I believe in the magic of kindness” – Dag 44 av 365

I morgon börjar mina två yngsta barn i skolan. Den ena ska upp i högstadiet och är spänd av förväntan, nervös och pirrig. Min yngsta är lite coolare eftersom han blir andraklassare nu och redan känner sina klasskamrater och fröken, längtar efter sina kompisar. Jag hoppas verkligen att mina och alla andra barn som går till skolan imorgon får en bra dag. Att nya eller gamla kompisar är snälla, att det finns vuxna som ser dem och att det enda ”magonda” som existerar är av de där busiga fjärilarna som flyger. Foto: Pixabay

Tyvärr vet jag att det inte är så. Jag vet att det finns barn och ungdomar som mår riktigt dåligt inför skolstarten. Som kanske till och med är rädda. Tänk dig in i det, att vara rädd för att gå till sin dagliga sysselsättning. Det där stället som du måste gå till, för att det är skolplikt i Sverige och ingen kommer undan. Inte ens den som blir mobbad, retad, utfryst, slagen, trakasserad eller kanske har stora inlärningssvårigheter och inte får något stöd. Alla dessa barn och ungdomar som för varje dag känner sig dummare, fulare, så värdelösa att självförtroende och självkänsla till slut inte ens existerar. Kanske till och med tappar lusten att leva. Det gör mig så innerligt ont…

"I believe in the magic of kindess" - Dag 44 av 365
Ingen ska behöva vara rädd, känna sig ensam eller utsatt i skolan. Hur kan vi som föräldrar bidra till att skapa ett bättre klimat? Jo, genom att lära våra barn värdet i att vara snäll och behandla andra med respekt. Foto: Pixabay

Värdet i att vara snäll

Jag försöker lära mina barn att vara snälla. Att behandla andra med respekt och på samma sätt som de vill bli behandlade själva. Jag började med det tidigt för även väldigt små barn kan känna empati och medlidande med andra, men det är viktigt att jag som vuxen visar vägen och är en god förebild. Tänker på hur jag pratar hemma, om andra människor, till mina barn. Det är en ingen ursäkt att skylla på att ”de är så små så det förstår inte” eller ”ja men det vet man ju hur pojkar/flickor är”.

Jag tänker att vi inte behöver krångla till det så himla mycket heller utan bara lära våra barn att vara snälla. Att hälsa på alla klasskamrater, barn de möter på skolgården, scanna av så ingen sitter ensam på rasten, utmana dem i att ge minst en komplimang eller ett riktigt stort leende till någon varje dag. De kan man prata om till middagen sen – vem som gjort flest människor glada med komplimanger och leenden. Det borde banne mig premieras mer att vara snäll, en god kamrat och medmänniska.

I believe in the magic of kindness

Jag tror verkligen att det finns magi i att vara snäll, att ett leende eller en blick kan göra någons dag. Och att vi behöver lära våra barn värdet i det. Att vara snäll och generös mot andra, dela med sig av saker och vara hjälpsam.

Så ska du skicka med dina barn någonting inför skolstarten så är det att vara snäll mot andra.

Kramar från coachen ❤

 

 

”Together Everyone Achieves More” – Dag 43 av 365

Själv är inte bäste dräng. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk…and so on…there is no such thing as team spirit!

Det är kul att driva företag, vara sin egen ”and mind your own business” så att säga. Men det slår inte känslan av att ingå i ett sammanhang, ett team, att vara en del av något större där allas samlade kunskap och erfarenhet blir styrkan som behövs för att växa och utvecklas. Det är liksom bara så grymt!

Together      –        T

Everyone     –        E

Achieves      –        A

More            –        M

Jag har under mina 43 år på jorden haft förmånen att tillhöra ett antal riktigt häftiga team. Min familj såklart, som jag föddes in i – tack älskade mamma och pappa för livet – och den jag själv har skapat med min make och livskamrat. Tre fantastiska trollungar har vi fått och tillsammans är vi ett dreamteam utan dess like ❤ Det är en hel del känslor, drama, kreativitet och annat som pågår i La Casa Rosa kan jag lova. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Här är vi som vi är helt enkelt. Precis som det ska vara ❤

Mitt fotbollslag F-75 i Värmbols GoIF under ledning av Rolf Adolfsson. Vi var något utöver det vanliga. Inga fixstjärnor eller ”Zlatans” på planen utan alla fyllde sin funktion och styrkan var vår sammanhållning, tro på varandra och kämparinsats i alla lägen. Så många magiska minnen från den tiden, får gåshud 30 år senare när jag tänker tillbaka på Cupfinaler och seriematcher vi vann ❤

Arbetslag jag har tillhört, på Solkullen, Strandskolan, Linden och inom kommunen. Tack till alla ER som bidragit till min utveckling både karriärmässigt och som person. Det finns några riktiga guldkorn att namnge här – ni vet vilka ni är ❤

Mina vänner…vad vore jag utan ER?! När det blåser som mest står jag pall för vad som helst vid sidan av mina klippor till kompisar som inte viker en tum. Inte ens när jag själv tvivlar. Då skakar ni om mig och säger ”du fixar det här Anki och när du inte orkar mer finns jag”. Och jag gör givetvis samma sak för var och en av ER ❤

Team I am Ready, Teater Orka, Framgångspoddens krönikörsteam – så många coola människor jag har haft förmånen att lära känna och samarbeta med i TEAM. Där summan av kardemumman är att samtliga tillför någonting som bildar en helhet. Som ingredienser i en maträtt eller pusselbitar i ett pussel.

Ensam ÄR inte stark oavsett i vilket sammanhang du befinner dig. Du behöver andra i din omgivning och det är ingen svaghet att visa det, be om hjälp eller säga ”jag kan eller förstår faktiskt inte”.

Jag har jobbat en hel del med team och grupper och tröttnar aldrig. Ingen grupp är den andre lik och det finns så mycket att upptäcka tillsammans. Hur kan vi utnyttja varandras styrkor och kompetenser för att bli ännu bättre?! För det är där i det sitter, i det vi är bra på. Det är DET vi ska lyfta och jobba vidare med…

Together Everyone Achieves More

Vilka ingår i DITT dreamteam?

Kramar från coachen ❤

"Together Everyone Achieves More" - Dag 43 av 365
En sådär lagom operfekt men ”tagen i stunden bild” av mitt dreamteam. Min härliga familj på vår bröllopsdag i lördags. 17 år som gifta och tre sköningar till kids. Den äldsta väljer att inte titta in i kameran men I love him anyway 😉 Foto: Anki Ström

”I don´t need an inspirational qoute I need coffee” – Dag 42 av 365

Imorgon börjar allvaret igen. Det är dags att ställa klockan sådär okristligt tidigt att jag funderar på om det ens är lagligt. En fantastisk sommar är till ända och höstregnet har redan gjort entré. Jobbväskan står packad och matlådan är klar.

Jag gillar att jobba och har alltid gjort. Min karriär är viktig och ständig semester är verkligen inget jag skulle tacka ja till. Skulle jag så vinna miljoners miljarder skulle jag ändå välja att arbeta med något, fortsätta gå utbildningar och utvecklas. MEN att gå upp i ottan ger mig en känsla av domedag, oavsett vad jag ska göra så det kommer att krävas en viss inställelsetid innan jag är ”hemma” i tanke och känsla.

I don´t need an inspirational qoute I need coffee

Imorgon kan inte ett klokord eller citat i världen hjälpa mig. Endast en stor kopp extra starkt kaffe i min favoritmugg kan lindra smärtan i att behöva kasta fötterna över sängkanten när larmet tjuter ”GÅ UPP MÄNNISKA”.

Dock ska det bli väldigt spännande att se vad hösten 2018 kommer att bjuda på i form av nya möjligheter, uppdrag och erfarenheter. Jag ska givetvis fortsätta ösa ur mig mina klokord här på bloggen men också återgå till att jobba som chef, något jag verkligen har längtat efter under det senaste halvåret. Ledarskap, team – och organisationsutveckling, få vara med och påverka, inspirera och motivera. Det gillar jag! Får jag bara min  kaffekopp på morgonkvisten ska det nog bli bra det här 😉

Kramar från coachen ❤

"I don´t need an inspirational qoute I need coffee" - Dag 42 av 365
Tacksam.se för en riktigt grym sommar. Full med energi och D-vitamin efter alla soltimmar vi har haft i Sverige. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och göra lite nytta igen. Foto: Pär Ström

 

 

”När inget är sig likt fast allt är likadant” – Dag 41 av 365

”Vi är på flykt igen, både jag och du. Vi kommer från någon annanstans än där vi är just nu. Våren sjöng för oss en sista gång, en sista sång”. Det här ett utdrag ur Kents ”Den sista sången” och också inledningen på ett av mina mina mest uppskattade och visade blogginlägg från förra året.  Postat dagens datum 11 augusti, på Pärs och min bröllopsdag. Inlägget handlade om min separation 2014 men också hur vi hittade tillbaka till varandra. Hur vår sista sång också blev början på något nytt.

Anledningen till att så många gillade det inlägget tror jag beror på att jag vågar vara ärlig och naken om hur livet faktiskt ÄR när det är på riktigt. Det är ingen jäkla fairytale med happy endings med prinsen i solnedgången. Min separation t ex var bland det värsta jag har varit med om och för den som inte själv upplevt det är det nog svårt att förstå och sätta sig in i den processen, allt det för med sig och vad det innebär för hela livet i stort. Det är inte bara att lämna sin partner utan hela familjen slits itu och vänner, t om familjemedlemmar försvinner som brev på posten (ja, i alla fall om de skickas med Postnord).

När inget är sig likt fast allt är likadant (Ur: Passagerare av Kent)

Den känslan, att livet bara fortsätter, som ingenting har hänt. Inget är sig likt fast allt är likadant.  Hur många runtomkring står oförstående inför smärtan som inte ger med sig ”men ni har ju flyttat ifrån varandra nu, känns det inte bättre då?!”. Att vara ifrån sina barn varannan vecka, så onaturligt och sjukt, men en vardag och verklighet du måste vänja dig vid. Men ibland är det så, att det finns inga andra vägar att vandra. Och oavsett om du själv valt att gå eller bli lämnad är en separation uppslitande, smärtsam och en livskris som kommer högt upp på listan över det värsta du kan gå igenom som människa. Låt det ta tid ❤

LYSSNA OCH SE VARANDRA

Pär och jag hittade tillbaka och det var ingen dans på rosor det heller. Det ÄR ingen dans på rosor. Vi är dem vi är, gamla mönster har en tendens att upprepa sig och det jag störde mig på stör jag mig lika mycket på nu. Men vi har lärt oss vad det innebär att vara utan varandra, att gå igenom en separation, vad familjen betyder för oss. Det gör att vi anstränger oss mer, vårdar kärleken bättre och pratar mycket mycket mer. Är det något jag råder er alla till därute så är det att prata men framför allt att LYSSNA på er partner. Inte bara ”höra” vad han eller hon säger utan verkligen lyssna in. Känna det som sägs mellan raderna, syns i ögonen och försöka förstå vilka behov som behöver fyllas i den personen du valt att leva ditt liv med. Lyft blicken från dig själv och SE den du älskar.

17-årig bröllopsdag idag och till skillnad från förra året när jag skrev är vi på väg hem från Österlen och inte ner. Den årliga semesterveckan i Skåne är till ända. Jobb, skola och vardag väntar. Vi har fyllt på med energi och är redo att fortsätta vår resa. För det är en resa att leva tillsammans, som kräver sin insats, vilja och mod.

Kramar från coachen

"När allt är likt fast inget är likadant" - Dag 41 av 365
Att dela varandras intressen och bjuda till. Ja, Pärs blick säger en hel del – ”vad fan gör vi här idag!”. Det blåste som bara den men han vet hur mycket jag älskar havet och ville ta ett sista farväl innan vi åkte hem. Han gör mycket för mig den mannen ❤ Foto: Anki Ström
"När allting är sig likt fast allt är likadant" - Dag 41 av 365
Grattis Pär på bröllopsdagen och tack för ditt eviga tålamod med mig och mitt ”vänta, jag ska bara…” med alla mina tusen projekt, idéer, utbildningar and so on…Här ska jag ”bara ta några bilder” 😉 Foto: Anki Ström

”Tiden räckte för att ge mening åt ett helt liv” – Dag 40 av 365

Jag såg en fantastisk film för ett tag sen – ”Palmer i snön”. Den handlar om en ung kvinna som reser tillbaka till familjens plantage i tropikerna efter att ha hittat några gamla brev. Det utvecklar sig till en fängslande kärlekshistoria med sin beskärda del av sorg och smärta. Precis som livet…

En stor del av den tid du vandrar på jorden ÄR motgångar och kriser. Så är det att vara människa, ständiga utmaningar och situationer som tvingar dig att växa som individ. I allt det här gäller det att hitta godbitarna som ger livet mening, ingjuter kraft och hopp till att fortsätta framåt.

Att välja att se det som är bra, låta det ”räcka” istället för att gråta och klaga över det som saknas är en konst som inte alla klarar av. Många blir bittra och cyniska och väljer att se livet som misslyckat eller lägga skulden på andra människor för att livet inte blev som de hade tänkt sig. Som om livet någonsin blir som du har tänkt dig?! Knappast…

I filmen ”Palmer i snön” finns en berörande sekvens där den unga kvinnan får veta den brutala sanningen om familjens historia av en äldre dam. Hon berättar sin historia om livet på plantagen, förbjuden kärlek och hur hon tvingades skiljas från mannen i sitt liv med vetskapen om att de aldrig mer skulle ses. Det som är så fascinerande och gripande är hur hon väljer att se tiden som de fick tillsammans som en gåva istället för deras avsked som en sorg:

Tiden räckte för att ge mening åt ett helt liv

Jag tycker att citatet är så oerhört vackert och säger allt. Tänk om du lär dig att se på lyckan för vad den är. Förgänglig och skör men så full av mening och glädje. Tillräcklig för att fylla dina minnen till bredden om du vårdar dem ömt och är tacksam för det du fått uppleva.

Har du varit med om någonting som är så starkt och betydelsefullt att du kan säga att det räcker för att ge mening åt hela ditt liv? Det är en ganska befriande tanke, för då kan du sluta jaga och börja leva.

Kramar från coachen ❤

"Tiden räckte för att ge mening åt ett helt liv" - Dag 40 av 365
Att få ge liv åt min tre barn, vara gravid och uppleva kraften i att föda barn. Se mina tre juveler växa upp och bli sina egna unika individer – det är mer än tillräckligt för att ge mening åt mitt liv. Foto: Elin Hemlin

 

”Together is my favorite place to be” – Dag 39 av 365

Jag älskar att skriva, träna, jobba – med mitt företag, olika projekt eller som chef och ledare. Det bästa jag vet är när det händer saker och jag känner att jag utvecklas eller bidrar till att andra utvecklas. Medarbetare eller organisationen jag arbetar i. Men mest av allt älskar jag att tillbringa kvalitetstid med min familj. När vi slipper måsten och krav, bara kan vara på våra egna premisser, ta dagen som den kommer och njuta av livet och VARANDRA. Foto: Pär Ström

Min familj är väldigt tålmodig och förstående när jag ”bara ska”…avsluta en artikel, besvara ett mejl eller något av de ofta ”tusen projekt” jag har på gång. Jag är min man och barn evigt tacksam för det men vill också att de ska veta att i slutänden är det dem som är viktigast. Ingenting går upp emot att hänga med mina favoritmänniskor. Ta del av mina barns tankar och funderingar, gå en kvällspromenad med Pär, spela spel, skratta och ha kul tillsammans.

Det handlar inte om VAD vi gör eller VART vi åker utan om att vi är tillsammans.

Together is my favorite place to be

Hemma är ingen fysisk plats utan ett tillstånd som infinner sig när du är tillsammans med människor du älskar och känner dig trygg med eller gör det du gillar mest av allt.

Kramar från coachen ❤

"Together is my favorite place to be" - Dag 39 av 365
Mot kvällsmat på favoritstranden. ”My crew” ❤ Saknar bara vår äldsta trollunge som är stor och utflugen nu. Foto: Anki Ström
"Together is my favorite place to be" - Dag 39 av 365
Vi är alla lika förtjusta i att bada, allra helst i stora vågor. Foto: Pär Ström
"Together is my favorite place to be" - Dag 39 av 365
Lek och bus – far och son 🙂 Foto: Anki Ström
"Together is my favorite place to be" - Dag 39 av 365
Ett hjärta i sanden för en underbar semester i Skåne ❤  Livet när det är som bäst. Foto: Anki Ström

”ANDAS in och ANDAS ut, allting kommer att bli bra till slut” – Dag 38 av 365

Hur hanterar du en pressad situation, oro eller ångest? Flyr du, distraherar du dig? Eller vågar du stanna upp och landa i känslan – ”andas dig igenom den”? Foto: Pär Ström

Det handlar om självtillit, en tro på din egen förmåga att lösa saker. Att känslor inte är farliga utan att du är full kapabel att hantera dem. Tipset från coachen är att ANDAS:

ANDAS in och ANDAS ut – allting kommer att bli bra till slut.

Det här tål att upprepas många gånger. Andningsteknik är världens bästa knep för att hantera ångest, stress eller situationer där du känner att du alldeles för nervös eller orolig inför en uppgift eller prestation.

  1. Andas in och blås upp magen till en ballong – håll andan några sekunder.
  2. Andas ut och pressa ut all luft mot ryggraden – försök att få utandningen längre än inandningen.

Upprepa under några minuter – slut gärna ögonen och försök att fokusera enbart på din andning. 

Du klarar så mycket mer än du tror. Nästa gång reaktionen är ”jag sticker” så säg till dig själv ”nej, nu står jag kvar och ser vad som händer”. Våga lita på att du klarar det. För varje gång blir du lite starkare och tryggare, oavsett vad det gäller.

Kramar från coachen ❤