”Det kommer alltid en tidpunkt i livet när man bestämmer sig för vem man vill vara” – Dag 64 av 365

Det är fan inte lätt att vara människa. Det ska gudarna veta. Alla val och jobbiga situationer du hamnar i. Beslut som ska tas och åsikter att stå upp för. Att bli sitt eget bästa jag och allt det där är ju lätt att säga, som om det vore en formel som skapar sig själv bara du uttalar den. Men det krävs mycket mer än så…mycket mer än så. Foto: Pixabay

Dagens citat är hämtat ur filmen ”En man som heter Ove”. Har du inte sett den så gör det bums. En tragikomisk film med ett starkt budskap som inte lämnar någon oberörd. Jag hämtar inspiration från alla möjliga håll när jag skriver. Men böcker och filmer är viktigt, förebilder och människor som på olika sätt är framgångsrika och står för bra grejor likaså. För allt det hjälper också till att skapa, bygga och svarva den människa du vill bli och är ämnad till att vara.

Det går ju alldeles utmärkt att smyga genom livet som en bisittare utan någon egentlig åsikt, att undvika konflikter och att ta ställning i olika situationer. Men förr eller senare kommer du att hamna i lägen där din moralkompass och inre värderingar sätts på prov. Ibland kommer du att göra misstaget att gå på vad andra vill och tycker eller lockas av pengar eller en stund i rampljuset. Men lita på mig när jag säger att det inte är värt det. Den bitterljuva eftersmaken efteråt och obehaget i magen, den gnagande känslan av att det är fel kommer att äta upp dig inifrån och ut. Ja, om du är en människa med samvete och någon form av etik och moral såklart. Det finns ju faktiskt dem som är beredda att gå över lik för att ta sig fram. Men sån är inte DU. Det vet jag ❤

Det kommer alltid en tidpunkt i livet när man bestämmer sig för vem man vill vara

Det finns vissa speciella tillfällen i mitt liv som verkligen har varit vägskäl, som jag så här i efterhand kan säga starkt har bidragit till att jag är den jag är idag och även att jag är DÄR jag är. Beslut som inte var lätta men ändå på något sätt så självklara för att jag skulle kunna leva med mig själv, bli lycklig och nå dit jag vill. Jag har tackat nej till möjligheter, pengar och samarbeten genom åren. För att jag är mitt eget varumärke som jag skrev om på FB häromdagen. För att det som styr mig i alla lägen är min inre känsla av vad som är rätt eller fel och inte hur mycket pengar jag har på banken eller att jag ska få min stund i rampljuset.

Kramar från coachen ❤

"Det kommer alltid en tidpunkt i livet när man bestämmer sig för vem man vill vara" - Dag 64 av 365
Visst är det en underbar känsla att bara kunna vara sig själv i alla lägen. Ta livet för vad det är. Välja rätt vänner och människor som du omger dig med. Människor som står för samma saker som dig, ger dig energi och får dig att växa. Det har tagit sin tid att komma hit men jag lovar att med mod och passion kommer man långt. 

 

 

”Dyslexi är ingen funktionsnedsättning utan en förutsättning” – Dag 63 av 365

Känslan när Tove ringer från skolan och jag tänker ”men jösses vad har hänt nu” och hon sprudlande berättar:

”Spanskaprovet var idag och det gick jättebra mamma. Jag är så stolt över mig själv.”

I går kväll var läget ett annat när hon förtvivlat försökte plugga till spanskaprovet som skulle ha varit på måndag, kände sig värdelös för att inget fastnade. Två av mina barn har dyslexi och skolan är och har varit en kamp för båda. Att Tove får LYCKAS, känna känslan av att hon KAN är ovärderlig. Givetvis öste jag beröm och pepp och vi pratade om hur viktigt det är att hon tar med sig den här känslan och erfarenheten när hon tvivlar på sig själv nästa gång.

Ja, för det kommer att komma en nästa gång – många gånger. Dyslexi försvinner inte men det finns väldigt mycket att göra som underlättar och skapar lösning istället för låsning. Alternativa sätt att plugga, lära in och ta till sig kunskap. Skriva med papper och penna byts ut mot dator eller padda med rättstavningsprogram. Läsa fakta i en bok byts ut mot bibliotekstjänster som innebär att du kan lyssna samtidigt som du följer med i texten. Jag tackar gud för teknikens framsteg!

För Tove t ex har kärleken till musiken varit ovärderlig. När läsläxorna innebar gråt och tandagnisslan var en SMART-TV med youtube som app det bästa sättet. Minns hur hon stod i timmar och sjöng med i sing-a-longs med texten på TV-rutan. Den stora utmaningen var min favorit med KENT – ”Mannen i den vita hatten” – inte en lätt text kan jag lova. Men hon lärde sig…banne mig hon lärde sig.

Dyslexi är ingen funktionsnedsättning utan förutsättning

Nya begrepp ger nya förutsättningar

Vi pratar inte funktionsnedsättningar längre utan istället heter det funktionsvariation eller ännu bättre funktionsförutsättning. För det är precis vad det är – det är den förutsättningen som Tove och min äldsta son har – att de har dyslexi som påverkar deras förmåga att skriva, stava, läsa och ta in information. Automatisering är svårt, t ex att lära sig multiplikationstabellen eller klockan. Att sitta och traggla tabeller har liksom bara varit lönlöst och det har inte alltid varit enkelt att få alla lärare att förstå. ”Jo, men om Arvid bara tränare lite mer hemma”. Nej, varför lägga så mycket energi på något som det faktiskt finns hjälpmedel till.

Framför allt har det varit en förutsättning som gjort att de har fått kämpa lite mer än alla andra under sina skolår men eftersom mina grymma kids har enorm GRIT och uthållighet har de envist vägrat ge upp. De har gjort saker på sitt sätt och utvecklat sina styrkor istället. Sång, dans och teater, kreativa själar som äger på andra områden. De kommer att ha nytta av sin dyslexi för den har lärt dem att ingenting i livet är självklart eller enkelt. Man måste investera tid och kraft för att komma någonstans. Kanske därför Tove kan öva piano i timmar för att hon har gett sig den på att lära sig själv. Hon är van vid att det tar tid att lära sig saker. Vilken jäkla drivkraft att ha med sig.

Dyslexi ger nya insikter

Det är lite en ödes nyck att jag som älskar att skriva och läsa, alltid har haft lätt för skolan och studier har två kids med dyslexi. Men faktum är att jag tror att det har gjort mig till en ännu bättre skribent för jag vet hur viktigt det är att jag skriver på ett sätt som är enkelt att ta till sig, undviker långa och krångliga meningar, alltför knepiga ord och djupa analyser. När jag skriver vill jag att alla ska kunna förstå och ha glädje av mitt budskap. Det blir inte automatiskt bättre och proffsigare för att språket är på ”hög nivå”. I det enkla bor det vackra äger alla dagar i veckan.

Så till dig som har annorlunda förutsättningar, på vilket sätt det än må vara. Se det som en styrka som ger dig ett försprång här i livet. Du vet vad det innebär att kämpa, ge det där lilla extra och vet hur underbart det känns när du väl lyckas.

Kramar från coachen ❤

"Dyslexi är ingen funktionsnedsättning utan en förutsättning" - Dag 63 av 365
Det är inte ofta Tove läser självmant men för ett tag sen hittade hon en bokserie som hon verkligen älskade och som var skriven på ett sätt som hon kunde ta till sig. Underbart att även ungdomsböcker släpps som ”lättlästa serier” för att man ska slippa läsa barnböcker som tonåring. Det är samhället som behöver anpassas till variationen som finns hos oss människor och inte tvärtom. Foto: Anki Ström

 

"Dyslexi är ingen funktionsnedsättning utan en förutsättning" - Dag 63 av 365
Ödets lott när två av tre har dyslexi men den sista i barnaskaran istället ligger före sin ålder och till och med läser på engelska. Livet är inte rättvist och inte heller förutsättningarna fast man tillhör samma familj. Det är bara att gilla läget fast man inte gillar det, acceptansens innersta kärna. Foto: Anki Ström

”Talking is not trying” – Dag 62 av 365

Däckad av bihåleinflammation passar jag på att kolla ikapp på Netflix och Viaplays filmutbud. Filmen The Glass Castle som bygger på verkliga händelser biter sig kvar och det är från den jag har hämtat dagens klokord. En film om en dysfunktionell familj som ständigt är på resande fot där pappan är en drömmare med stora planer som det aldrig blir något av. Se den! Foto: Pixabay

Kanske är DU en sån där person som ”bara pratar” eller kanske känner du någon. Du vet när du till slut inte lyssnar längre för att ”du har hört det förut”. Ord och löften som avges utan den minsta tanke på att de ska förverkligas eller efterlevas. Eller, där och då finns säkert ambitionen men den är inte förankrad på ett djupare plan och saknar strategier och handlingsplan. Vissa människor är drömmare och förblir det livet ut. Jag gillar och förespråkar att ha drömmar men också att våga göra något utav dem. Framför allt om dina drömmar omfattar andras liv och lycka, att omgivningen förlitar sig på dig och verkligen får hopp och längtan när du sätter igång med dina utläggningar om hur bra allt ska bli när och om. 

Talking is not trying

Nej, att prata är inte att försöka. Att ständigt och jämt lova saker eller breda ut sig om hur man minsann ska göra si eller så – det är bara prat. Och med bara prat sker ingen förändring. Oavsett relation – partnerskap, vänner, barn, familj eller kollegor så är det viktigt att inte vara en ”talker” utan även ”doer”. Vill du genomföra en förändring på något plan behövs action, en handlingsplan från A till B med ett tydligt mål i sikte. Om det så handlar om att du har lovat barnen att åka till Gröna Lund i ett halvår:

  • NÄR ska ni åka – dag och tid.
  • Planera in det i agendan – avsätt tid och pengar.
  • DO IT

Bland det värsta jag vet är när någon upprepade gånger uttrycker frasen ”jo, men jag ska göra det sen” eller ”nästa vecka” och jag har hört det förr. När man säger just ”ja men jag sa ju” och sen ändå inte gör. Jag blir galen. Ja, vi har alla våra triggerpunkter som vi behöver jobba på 😉

Fundera en stund på om du är en ”talker” eller en ”doer”. Finns det något område i livet där du vet med dig att du bara pratar men innerst inne VILL göra något åt saken. Reflektera över vad som hindrar dig och gör en plan.

It´s time to act

Kramar från coachen ❤

Bildresultat för the glass castle
En sevärd film som bygger på verkliga händelser. Starkt skådespeleri och budskap. 

”All the world´s a stage” – Dag 61 av 365

Tänk dig att livet är som en enda stor scen. Kanske är du rädd för att stå i rampljuset eller fullkomligt älskar det. Oavsett vilket kan du välja att spela huvudrollen i ditt liv, nöja dig med en biroll eller rentav gömma dig bakom kulisserna. The choice is yours…

Antal roller du antar under en livstid är många. I takt med alla faser och åldrar tvingas du läsa in dig på nya erfarenheter och livskunskaper för att veta vad du ska säga och göra för att ta dig vidare till nästa akt. Dina motspelare väljer du inte alltid själv vilket kan göra agerandet svårare men också mer utvecklande och stimulerande. Ja, för livets teater lämnar till skillnad från den mer traditionella utrymme för improvisation och alternativa slut. Inget är förutbestämt eller hugget i sten.

All the world´s a stage (William Shakespeare)

Hela världen ÄR en scen. Redo att intas för den som vågar och törs. Vilken roll drömmer du om att spela och vilka slutrepliker vill du applåderas till när ridån går ner? Ser du på dig själv som stjärnan i ditt eget liv eller står du alltid i skuggan av andras strålkastarglans? Kliv ut på livets scen och möt publikens blickar utan att vika undan. Utan att veta vad de tycker och tänker om dig tar du DIN plats och säger som Rhett Butler till Scarlett O´Hara i den underbara filmen ”Borta med vinden”

”Frankly my dear I don´t give a damn”

För det är inte andras bedömning av din insats som räknas utan DIN upplevelse och njutning av rollen du äger. ”The stage is all yours…”

Kramar från coachen ❤

"All the world´s a stage" - Dag 61 av 365
Som 43-åring fick jag chansen att vara med i Teater Orkas 10 -årsjubileum och uppsättning av ”Teater Balufefé. Att skapa min rollkaraktär Saga, en ambivalent och förförisk kvinna som både vill ha och äta kakan så att säga – det är bland det roligaste jag har gjort och vilken resa i personlig utveckling! Från vänster syns Emelie Eriksson, Amanda Karlsson, Agnes Lindkvist, Marcus Enquist, Monica Jansson, jag själv, Marina Wistbacka. (Foto: Daniel Karlsson)

 

”Du kan inte lura systemet och det är precis som det ska” – Dag 60 av 365

Känslan när jag kommer upp på morgonen och kaffemaskinen vägrar spotta ur sig en enda kopp kaffe för det är dags för avkalkning. Paniken är fullständig! Mitt morgonkaffe är dagens höjdpunkt. Alla försök att lura maskinen är totalt meningslösa och till slut väljer jag att ge upp och helt enkelt vänta på att avkalkningen får ha sin gång. Systemet har segrat och det är ju egentligen precis som det ska.

När jag står där och blänger ilsket på min lyxiga kaffemaskin som var ett sånt där ”belöningsinköp” jag gör ibland när jag vunnit en framgång eller nått ett mål inser jag plötsligt vilken grym produkt jag har investerat i. Den är programmerad för att hålla länge, att mala tusentals och åter tusentals kaffebönor för mitt behag. Att med jämna mellanrum ta pauser och stänga av sig själv för att spara energi, ”skrika” till när systemet behöver kalkas av eller rensas. Jag ska ju vara tacksam och inte irriterad. Vad gör det om jag får vänta en stund. Sätta mig ner i soffan och skriva lite på min blogg och längta lite extra efter första koppen kaffe den här morgonen. Jag kommer bara uppskatta det än mer.

Med risk för att provocera så har du smarta läsare vid det här laget räknat ut vart jag vill komma och du som inte har gjort det – sorry men häng kvar så ska jag utveckla 😉

Du kan inte lura systemet och det är precis som det ska

Din kropp och hjärna är som min kaffemaskin. Utrustade med säkerhetssystem och larm som talar om när du håller på att bränna dina reserver, behöver en paus. Och det är ju alldeles fantastiskt och något du ska vara tacksam och stolt över. Det är ingen skam i att tala om för omvärlden ”Nej, jag orkar eller fixar faktiskt inte det här. Jag behöver vila, göra något annat eller känner att det blir för mycket”. Lär dig lyssna på ditt system. Det är klokare än dig. Att inse en gång för alla att kropp och knopp tillsammans bildar ett helhetssystem är en av livets mest värdefulla läxor. Gör den läxan för du har allt att vinna.

Och du – försöka inte lura dig själv, hitta på alla möjliga konstiga varianter för att pressa ur dig de sista dropparna av kaffe…eller jag menar energi. Den enda som förlorar på det är DU. Du har ALLT att vinna på att lugna ner, vänta in och låta allt ha sin tid.

Kramar från coachen (som äntligen ska dricka sitt morgonkaffe nu) ❤

"Du kan inte lura systemet och det är precis som det ska" - Dag 60 av 365
”Din jävel” tänkte jag faktiskt för en stund…när jag egentligen har köpt en riktigt grym apparat som vet när det är dags att ta en paus, rensa systemet och stänga av en stund. Hållbarhet när den är som bäst.Foto: Pär Ström 

”No tears left to cry” – Dag 59 av 365

Det där med drömmar och passion. Att sen barnsben ha fantiserat om musik, dans, författarskap och teater. I vintras fick jag stå på scen och nu tar jag nästa steg (bokstavligen) och kör en nybörjarkurs i street. Första tillfället var idag och det blev en upplevelse. Foto: Pixabay

Det var ett stort gäng förväntansfulla kvinnor över 25 som hade samlats i DUD:s lokaler. Några nervösa över att behöva visa upp sig inför gruppen, kanske inte fixa koreografin men mest av allt var det glädje och gemenskap som fyllde ”gula salen”. Målet med kursen är att bli bekväm med sin kropp, att röra sig till musik och framför allt att hitta sin kvinnlighet och bli lite mer ”sassy”. Det du…lite mer ”sassy” minsann. Som faktiskt betyder att vara livfull, fräck, busig och lite kaxig. Passar perfekt eftersom egenskapen jag skulle odla extra i år efter att ha haft egen coach ett tag var just att bli mer kaxig.

Efter uppvärmning och en schysst ”sassy walk” genom salen var det dags att få höra låten vi ska jobba med de nästkommande 8 veckorna. Jag började faktiskt gråta när de första tonerna började ljuda ur högtalarna:

No tears left to cry

Jag står där på golvet och blir så berörd för det är Charlies absoluta älsklingslåt med Ariana Grande. Hans stora idol just nu. Den låt han slår på när han lånar mina högklackade stövlar och spatserar över golvet med höftgung och låter sin spröda stämma fylla huset. Det är låten som gått på repeat i bilen under semestern. Som på något vis har blivit en symbol för att vara sig själv, göra sin grej.

Timmen går rasande fort. Det är så underbart härligt att släppa loss till musik, inte bry sig om hur det ser ut utan bara låta kroppen vara fri. ”No tears left to cry” som i att du förr eller senare reser dig som fågel Fenix ur askan och vågar göra allt det där du vill och drömmer om. Kör ditt eget race och är ditt bästa jag.

Men några tårar rinner försiktigt nerför kinden, av glädje över hur coolt livet är – när du väl vågar öppna upp dig för det som ligger bortom det du trodde var möjligt. 2018 är året jag uppfyller drömmar…teater, dans, fått en artikel publicerad i en bok…nu får vi se vilket kapitel som kommer härnäst…

Kramar från coachen

 

På DUD dansar både Tove och Charlie sen flera år tillbaka och älskar det. Jag vill verkligen slå ett slag för en fantastisk verksamhet med många engagerade och duktiga lärare. 

”Ibland blir man så lycklig av att krama dig att man nästan börjar gråta” – Dag 58 av 365

Jag tjatar en hel del om ”det stora i det lilla”, vara tacksam för vad du har och allt det där. Men jag tänker att det är livets största och viktigaste lärande – att lyckan och meningen med att du vandrar på den här jorden finns så mycket närmare än du tror. Foto: Anki Ström

Jag lär mig så oerhört mycket av mina barn. Att vara deras mamma, följa deras uppväxt och utveckling. Dela deras bekymmer, glädje och försöka hjälpa dem med sina funderingar. Sen är det inte guld och gröna skogar att vara föräldrar. Det innebär utmaning de luxe med sömnlösa nätter när jag oroar mig för deras välmående och framtid. Vi gnabbas och tjafsar. Jag tjatar och gnäller. De surar och smäller i dörrar. Sen kramas vi…ALLTID ❤

Ibland blir man så lycklig av att krama dig att man nästan börjar gråta (Charlie)

Ja, ibland behövs det inte mer… eller egentligen så är det precis DET som betyder allt. En kram av någon nära och kär, som frigör välgörande hormoner i kroppen, sätter hjärtats slag i gungning, frigör dem där tårarna som spänt bakom ögonlocken alltför länge.

Oavsett om det är en kram från ett barn, en kär vän, förälder eller rentav en förälskelse borde vi kramas mera i livet. Charlie är 8 år och har förstått det. Han är en riktig kramare som ofta säger ”du ser ut att behöva en kram” och lägger sina små armar runt ens hals och man blir verkligen så lycklig att man nästan börjar gråta.

Kan du inte hjälpa med råd, pengar, lösningar, bot och bättring så kan du i alla fall ge den som behöver en KRAM.

Kramar i massor till just DIG som behöver en extra idag.

//Coachen ❤

"Ibland blir jag så lycklig av att krama dig att jag nästan börjar gråta" - Dag 58 av 365
Syskonkärlek ❤ De här två kramas massor. Hjälper varandra på alla sätt och vis. Foto Anki Ström
"Ibland blir man så lycklig av att krama dig att man nästan börjar gråta" - Dag 58 av 365
Att vara nära varandra både fysiskt och psykiskt. En kram vid rätt tillfälle kan betyda allt. Foto: Pär Ström