Familjeliv – Anki Ström KBT-coach/mental tränare & skribent

På Pinchos med familjen Cirkus eller var det Cringe?

juni 11, 2018 Anki StrömLämna en kommentar

Idag fyller Pär 45 år och vi passade på att ta med oss våra två yngsta trollungar till Pinchos som precis har öppnat i stan. Restaurangens cirkustema kändes mer än passande när familjens scenstjärnor skulle dansa, sjunga och framföra sketcher runt matbordet. Hur ett 8-årigt barn bara inte kan sitta still i mer än två minuter är högst intressant samtidigt som snart 13-åringen tycker att allt som sker är ”cringe”. Vad betyder det liksom?!

Det är party när Challe går på restaurang. Flaggan i topp och fart från början till slut. Han satt mer under bordet än i soffan. Vår yngsta är egentligen ett så kallat ”lugnt barn” men ibland spårar även han totalt. Kan det bero på dubbla munkar på skolutflykten och tårta till mellis för att pappa fyller år?! Nej, någon efterrätt fick han definitivt inte trots monotont tjat. Vet ingen som så envist kan upprepa samma fras i timmar om så ”jag vill ha glass”…”jag vill ha glass”…

Hur var det nu med cringe?

Jo, cringe är något som är mer än pinsamt. Det är verkligen obekvämt gånger hundra. Att ”dabba” tex, det år såååå cringe säger Tove? Men vänta nu? På min tid betydde dabba sig att man gjorde bort sig och cringe betyder ju pinsamt så hur går det ihop? Nej, nej dabba är en gest. Kära nån, häng med lite nu va!

*”Dabba” är Challes paradgren. Men nej, ”cringe” tycker syrran.*

Happy familjebilder är ”all fake”

Låt oss slå hål på alla happy familjebilder på sociala medier en gång för alla. Jag menar som i att en familj med X antal barn sitter så där trivsamt stilla runt ett middagsbord. Där ingen pratar i mun på den andra eller kastar sig fram och skriker ”jag har inte fått någon uppmärksamhet på hela dagen. Jag får aldrig någon uppmärksamhet”. Pappan i familjen ger mamman ångestfyllda blickar och ber vädjande om att få prata till punkt. Det är ju ändå hans födelsedag och han har köpt en ny putter för födelsedagspengarna som han han gärna vill berätta mer om för en måttligt road publik. Mamman å sin tur är rejält övertrött efter en tids påfrestningar av olika slag och skrattar hysteriskt åt det mesta som pågår. Hon har ingenting till övers för pappans tysta rop på hjälp när sonen återigen försvinner in under bordet och vår beställning på något sätt lyckats bli gånger 3 och servitören springer fram och tillbaka med mat som vi inte har beställt.

Pappan lutar sig till slut bakåt i soffan och andas med lugna djupa andetag samtidigt som han smuttar på sin öl. Han får ögonkontakt med den fnittrande mamman och i samförstånd skakar de på sina huvuden.

”Grattis Pär på födelsedagen” säger hon och när han äntligen får ”taltid” skyndar han sig att säga ”jo du vet min nya putter, såg du den?” Mamman gör en dab och säger ”du är så cringe”.

Kramar från coachen

På Pinchos med familjen Cirkus eller var det Cringe — En utekväll på Pinchos för att fira lite. God mat och bra service.

Till mina trollungar på Mors dag – tack för att jag fick bli er mamma

maj 27, 2018 Anki StrömLämna en kommentar

Idag är det mors dag och oavsett om vi tycker att det är en dag att fira eller anser det vara ett kommersiellt påfund så väcker det tankar och känslor. För den som kanske inte har barn, självvalt eller inte och för mig som har begåvats med tre fantastiska trollungar.

Tacksamhet och livets bästa utbildning

Ja, jag har begåvats med mina barn. Det är inget jag tar för givet att jag fick förmånen att bli mamma. Uppleva tre förhållandevis komplikationsfria graviditeter, naturliga förlossningar och få tre friska barn. Jag kan inte för mitt liv tänka mig något större oavsett vilka äventyr och framgångar som väntar mig i framtiden. Och för det är jag oändligt tacksam.

Jag har studerat och jobbat mycket de senaste 20 åren. Provat yrken, gjort flera karriärer och utvecklats enormt som människa på flera plan men det jag återkommer till som är mitt nav och viktigaste uppgift är mammarollen. Därför skriver jag en hel del om mina barn, delar bilder och berättar anekdoter. Ingen utbildning i världen kan ersätta det jag lär mig av att vara mamma. Men det har inte varit friktionsfritt, verkligen inte. Bara för att jag är pedagog, beteendevetare och KBT-coach (och allt det där) så är inte det samma sak som att jag alltid gör rätt, vet HUR och VAD jag ska göra när det händer tuffa saker runt mina barn. Det jag dock alltid, alltid har gjort är att prata med dem. Inget ämne har varit tabu. Utifrån mognadsnivå och ålder har vi resonerat, diskuterat och reflekterat tillsammans vad det än har gällt.

Good enough och modet att vara sig själv

Det finns ett uttryck jag tagit med mig från min pedagogutbildning som jag bär med mig i alla lägen – ”Good enough” – jag behöver inte vara mer än good enough. Jag måste inte vara perfekt ens som mamma. Jag SKA inte vara perfekt för mina barn behöver se, lära och uppleva att även vuxna känner, tänker, gråter och blir arga, gör fel. Sånt är livet och att inbilla dem något annat vore att göra dem en enorm björntjänst. Jag vill rusta mina kids för livet så som det är – sorg, smärta, lidande, utmaningar men också så mycket glädje, lycka, kärlek och upplevelser.

Framför allt vill jag ingjuta mina barn styrka och mod att VÅGA vara sig själva, göra sin grej och inte ta nån skit för att de är den de är. Jag är så innerligt stolt över alla tre att jag börjar lipa på fläcken bara jag skriver dessa rader.

En väldigt fin människa och inspirationskälla sa till mig ”Om jag blir mamma är du min förebild för dina barn är så fria själar. Jag tänker att du har bidragit till det”. Jag tror att det är bland det finaste någon har sagt till mig. För är det något jag vill känna att jag har lyckats med så är det just DET.

Till mina trollungar på mors dag – TACK för att jag fick bli er MAMMA.

Jag älskar er

//Mamma

Frihet på en mountainbike, gemensamma mål och ett löfte om Vasaloppet 2019?!

maj 14, 2018 Anki StrömLämna en kommentar

För några år sen övertalade Pär mig att köpa en mountainbike eftersom han själv cyklar, finner stort nöje i det samtidigt som det är bra träning. Han har kört i flera år nu och börjar bli vass över stock och sten men för egen del har min fina oranga fara mest använts till att ta mig från A till B i stan. Ja, vardagsmotion är det bästa jag vet och kan jag slippa ta bilen gör jag det mer än gärna. Men hur i hela världen har jag då plötsligt lovat för att cykla Vasaloppet 2019?!

Att göra saker tillsammans

En stor anledning till att jag köpte en MTB – cykel efter mycket om och men var att vi skulle kunna göra saker tillsammans. Annars tyckte jag nog att min gamla Maraton från 2002, som dessutom var en examenspresent från Pär och min äldsta, dög fint som transportmedel. Vänligt fick jag förklarat för mig att det är inte riktigt samma sak när du cyklar i skogen, med en damcykel mot en mountainbike. Jaja, MBT- hojen har i vilket fall som helst haft samma funktion som min gamla maraton. Den har varit ett transportmedel i första hand och så värst många gemensamma turer har det inte blivit. Det är ju nämligen så här med mig och min kära make att lika mycket som vi älskar varandra, lika mycket är vi som hund och katt när det kommer till all form av träning och prestation. I dem situationerna vill vi kunna allt från början, helst vara bäst, komma först och gud nåde om den andre försöker ge tips och råd. Det tas direkt som en personlig kränkning om att man inte kan. Jag kan dra åtskilliga historier om vansinneslöpningar vid sommarstugan när ingen vill ligga sist, hur Pär stampat iväg uppför trappen när PT-Anki kommit med lite väl många teknikjusteringar på hans marklyft och knäböj när vi gymmat. Det liksom går inte bara. En form vi dock hittat är morgonpromenader. Det är en grym start på dagen när vi får tid att prata om vardagen, livet och bara vara vi en stund.

Frihet på en mountainbike, gemensamma mål och ett löfte om Vasaloppet 2019?! — Min gamla maraton minsann! En examenspresent från när jag tog min fil. kand i pedagogik i tidernas begynnelse. Som om inte den skulle duga att cykla i skogen med 😉 Härligt med gamla bilder. Framför allt när jag ser ut att vilja döda fotografen. Men Tove är liten och söt! Foto: Privat

Gemensamma mål och Vasaloppet 2019

Så hur har vi gått från det träningskonflikter till att jag plötsligt lovar för att cykla Vasaloppet ihop 2019?! Pär som har tjatat i flera år om hur kul det är. Jo, i helgen bestämde vi oss för att satsa tillsammans. Att låta vår oförmåga att träna ihop bli till ett gemensamt mål och samtidigt ett kul sätt att umgås. Självklart är det coachen som ligger bakom men Pär hängde faktiskt på utan större protester, bara jag lovade att börja cykla i skogen. Så ut i skogen denna härliga kväll i maj och det var såklart superskönt, riktigt roligt och frihetskänslan jag får av att vara i naturen är oslagbar.

Rätt som det var när vi hojade över stenar och rötter utbrister min kära make att ”det vore kul om vi cyklade Vasaloppet ihop, som en kul grej bara utan krav på tid och prestation”. Jag hör mig själv svara ”ja, men det kan vi absolut göra”. Och där var det kört för när jag sagt något är det bara upp till bevis som gäller. Så eftersom vi är på Österlen i år blir siktet inställt på augusti 2019. Ni förstår ju i vilken jäkla form vi kommer att vara i nu när Pär får foga sig i MINA styrkepass!

Summa summarum så handlar en relation om att ge och ta, intressera sig för varandras intressen och hitta gemensamma arenor att umgås, ha kul och kanske t om sätta lite mål. Vi får väl se om det blir ett ”mysigt lopp” med blåbärssoppepauser eller i vanlig ordning en hetsjakt på varandras ryggar i spåret. Det blir i alla fall en superkul resa dit eftersom vi har många pass kvar att testa varandras tålamod på.

Kramar från coachen

Energipåfyllning deluxe – vänner, teater, sol och skrivtid

mars 25, 2018 Anki StrömLämna en kommentar

I helgen var det dags att gå på röda mattan igen tillsammans med bästa Sussie från Sörmlandsidrotten. Sist vi hade den äran var det för att Sussie var nominerad till årets eldsjäl tillsammans med sin kollega Jonas för sitt engagemang för idrotts – och föreningslivet i Sörmland. Sussie är inte bara en god vän utan också en av mina uppdragsgivare som ger mig roliga jobb ute hos lokala föreningar.

Årets fest

Anledningen till att vi fick gå på röda mattan den här gången var att två grymma tjejer fyllde jämt och ställde till med årets fest. God mat och dryck, massor med sång, dans, tal, glitter och kärlek i överflöd förgyllde lördagskvällen för ett hundratal personer. Vi fick se allt från proffs på scenen till ”hellre än bra” men med stor portion mod och kärlek när nära och kära ville visa sin uppskattning till födelsedagsbarnen. Tårar blandades med skratt och det var en härlig kväll med flera av mina guldkorn på plats. Energipåfyllning deluxe.

Energi från solljus och favoritaktiviteter

På söndagen var det teaterrep i sedvanlig ordning. Det kommer bli en galet rolig föreställning som har premiär i början av maj. (Jag kanske bjuder på ett smygklipp framöver. )Vårsolen har strålat hela dagen och det blev en fika i trädgården med kidsen efter hemkomsten. Så mycket energi man får av solljus och värme! Missa inte min kollega Emelies artikel om D-vitaminets betydelse för hälsan. Ett vitamin vi fyller på med när vi är ute i solen men vad gör vi när ”solen lyser med sin frånvaro”.

Nu är det dags att ägna resten av eftermiddagen åt att förbereda min och Alexandras nästa del i vår bloggserie om ätstörningar. Fortsätt skriva kommentarer och komma med frågor. Ämnet har verkligen engagerat er läsare.

Summa summarum har den här helgen fyllt på med energi från livets bästa. Allt det där jag älskar och som är viktigt att inte tappa bort när livet rusar fram i hundranittio. Fundera en stund på hur du fyller på med energi. Om du tar dig tid till det du gillar mest och om inte – lova mig att prioritera det från och med nu.

Kramar från coachen

Energipåfyllning deluxe - vänner, teater, sol och skrivtid — Festklädda och redo för förmingel med härliga människor. Här med Pär, min trogne vapendragare och man.

”