”Ingenting tar slut så länge hjärtat slår” – Dag 23 av 365

I januari fyllde jag 43 år. En beundransvärd ålder för en donna. De gråa hårstråna blir allt fler och en och annan skrattrynka börjar synas i ögonvrån. För att inte tala om mitt ”grubblarveck” i pannan. Där kan jag snart plantera vårblommor. Bristningarna på höfter och lår efter hormonförändringar och tre graviditeter. Mina fartränder brukar jag säga, som jag knappt klarade av att se förr om åren men som jag nu kan se på med stolthet. Fy fasen vad min kropp är grym som burit tre ”frön”.

Jag är stolt över min ålder, att vara ”äldre” och mer erfaren, tryggare i mig själv och inte så beroende av andras bekräftelse och godkännande. För den enda människa jag måste ha en relation till livet ut är mig själv så att jag är nöjd och tillfreds med livet och mina val är rätt viktigt. Ja, för att inte säga avgörande för hur jag ska lyckas och må resten av mina dagar.

Förr hade jag något slags tics i att förklara mina handlingar och val för omvärlden. Linda in och krångla till för att inte vara till besvär, göra någon besviken eller framstå som oseriös. Idag kan jag svara ”ja” eller ”nej” eller ”därför att jag vill”. ”No more words needed”. Andra måste inte veta, ge sitt godkännande eller ens förstå.

Jag har gjort upp med bagage som tyngt mig och landat i att det händer saker i livet som vi inte kan påverka, som vi bara måste acceptera och förhålla oss till. ”It is what it is” helt enkelt. Jag kan numera tänka ”vad är det meningen att jag ska lära mig av det här”, att vissa saker händer för att det är en av mina uppgifter i livet att hantera. Jag väljer att se även ”tuffa tider” som utveckling och erfarenhet, något som berikar.

För att citera Peter Jöback; ”Jag satte min ryggsäck som en krona på huvudet och bar den med stolthet” som i att allt vi erfar och lever i gör oss till de personer vi är. För tillfället en 43-årig trebarnsmamma mitt i livet. Med ett bakåt som lett mig precis hit där jag står idag och med ett framåt som ännu ligger orört och väntar på att jag ska erövra det.

Varje ålder har sin charm säger vi när barnen är små men det gäller faktiskt livet ut. Det gäller att njuta av ungdomen när man har den men också se fram emot visdomen som kommer med ålder och inte förringa den kompetens det medför att ”ha levt”.

Det finns en tid för allt. Ingen skönhet bleknar så länge ögonen ler och ingenting är omöjligt så länge det finns ett ”vill” – vare sig vi är 20, 40 eller 80.

Ingenting tar slut så länge hjärtat slår.

Kramar från coachen ❤

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.