Om extrajobb på Rituals, läppstift och munsår – funderingar från livet efter 40

Idag har jag haft äran att hänga med ett av mina guldkorn i livet, inte så ofta vi hinner ses bara vi med tid för prat utan barn, få i oss lite gott käk i godan ro men plötsligt händer det. Eller egentligen händer det inte bara utan det handlar om prioriteringar, att ta sig tid, värdesätta sig själv och det som ger energi – vänskap i det här fallet.

Vi har känt varandra i många år nu och har delat både glädje och sorg, alltifrån separationer till bröllop, barn som inte vill komma och sen plötsligt har vi båda familjer med trollungar som springer runt, att gå från unga och heta till att utan att vi vet hur det gick till ha passerat 40 och tampas med gråa hårstrån och progressiva glasögon. Åren försvann på något sätt och insidan skriker 25 men siffran enligt matematiska formler börjar med en stark 4: a.

Vi är ju inte äldre än vi känner oss såklart men när är det EGENTLIGEN vi passerar den där gränsen från att vara ”unga” till att bli ”äldre”. När jag hör mig prata om ”ungdomarna” som i min äldsta och kompisarna som hänger här ibland eller när jag ler åt föräldrar med småbarn och tänker ”gud så sött men den där tiden är verkligen förbi” eller som min väninna konstaterade idag när vi pratade om arbete och sysselsättning ”jag skulle verkligen gilla att jobba i Rituals vackra miljö, serva kunder och sniffa på dofter men vet du det är jag för gammal och utsliten för. Jag får ju munsår direkt om jag försöker använda läppstift”. Jag vet inte när jag skrattade så gott sist som när hon med värme beskrev dem vackra, unga tjejerna inne på Ritualsbutikerna med sina perfekta make-uper och glada leenden men att ju äldre vi blir desto mer sitter sminket mest som ett extra face ovanpå det äkta så att säga. Bara att glömma ett jobb där med andra ord.

Vad hände med partypinglorna från förr som hinkade vin och hemmagjorda drinkar på förfesten och lade på lager på lager av mascara och puder innan det var dags för utgång, kände oss oövervinnliga och redo att ro ännu en festkväll i hamn. Nu för tiden blir jag trött bara någon säger ordet fest och planerar redan innan jag går dit för när det kan anses passande att gå hem utan att anses som tråkig och oartig.

Men det är väl så att det finns en tid för allt och att det är det som är livet. Att vi formas och utvecklas, hamnar i nya roller och positioner ju äldre vi blir. Personligen har jag aldrig mått bättre än de sista åren när jag landat i mig själv, blivit trygg med mina flaws och brister, accepterat min kropp och den jag är. En 42-årig trebarnsmorsa kort och gott som ser på framtiden med tillförsikt i sina progressiva glasögon, begynnande klimakteriekänningar och märkligt ”fluff” på höfterna som inte fanns där för några år sen.

Tiden med party och rött läppstift är helt klart förbi. Det får bli läppbalsam från ICA och soffhäng istället för barhäng. Vem vill ha munsår liksom 😉

Kramar från coachen

20171114_210134

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.