Utmaningen fortsätter – upp till bevis i löparspåret

Så var det upp till bevis igen då i min alldeles egna mentala utmaning som handlar om att variera min träning med löpning. Ni som följer mig vet ju vid det här laget att springa inte står högst på min lista över njutningsfull träning men att jag samtidigt inte kan släppa tanken på att någon gång i livet komma över det där motståndet och faktiskt tycka att det är helt ok att springa eftersom jag tycker att det är en enkel och bra träningsform.

Visst har jag sprungit många mil genom åren – på fotbollsplanen, korta snabba ryck eller långa löpningar längs med kanten för att kunna göra inlägg – men då har det handlat om sekvenser av löpning som har varierats med andra spännande moment som glidtacklingar och nickdueller. Jag tror det är just det som är den svåraste biten för mig, att det enligt min upplevelse inte händer något. Plus prestationsprinsessan i mig, att jag triggas av tider och distans och vet att jag inte är snabb när det handlar om att springa länge men däremot i kamp om bollen har explosivitet och styrka.

Som KBT-coach och mental tränare vill jag som sagt ”göra upp” med mina egna demoner och utvecklas så mycket som möjligt. Precis som jag möter mina klienter i deras dilemman kring livsstilsförändringar och hjälper dem att se på sig själva och sitt liv och förutsättningar med andra ögon.

Dags som sagt att göra upp med känslan av att vara tung och långsam som en snigel 😉

En gång i veckan har jag satt som första delmål, inga krav på tider eller sträcka, utan bara att jag ska ge mig ut och springa ca en halv mil i ett angenämnt tempo. Förra veckans löprunda gick ju sådär som ni kanske minns och lämnade inte direkt en längtan efter nästa tillfälle MEN som den coach jag är såg jag inget nederlag utan tvärtom ett tillfälle att lära för framtiden. Så inför dagens löprunda satte jag på mig riktigt midjehöga byxor med snörning i midjan, stoppade ner tröjan och hade för ändamålet köpt nya löparskor. Dessutom lämnade jag min make hemma för att inte ha någon att ”gnälla till” längs med vägen.

Min insatser visade sig göra nytta. Jag slapp springa och störa mig på kläder, känna mig som en snigel i jämförelse med Pär som springar betydligt snabbare än mig och kunde bara fokusera på att hitta ett bekvämt tempo. Heja mig liksom 🙂

Stolt som en tupp vid ankomst till hemmet (eller ja höna får det väl bli) och tyckte faktiskt att det var en helt ok tur. Det här bådar gott inför nästa helgs löprunda och då tänker jag mig att ta nästa steg, att faktiskt mäta hur snabbt jag springer. Ja, jag väljer att tänka i termer av snabbt för att inte göda hjärnan med fler negativa tankar om att jag är långsam. Jag springer utifrån mina förutsättningar helt enkelt och behöver bara tävla mot mig själv.

Kramar från coachen

20171105_162544

Nöjd och glad kexchoklad 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.