”Man ska vara den man är” – min största idol är 7 år

”Man ska va den man är. Även fast ens kompisar kanske är ascoola och vill tvinga en till att göra saker man inte vill så ska man ändå alltid vara den man är” (Charlie 24/9-17).

Charlie är min 7-åriga son, tillika idol och förebild. Han har så mycket klokhet i sig och slutar aldrig att förvåna oss här hemma med sina tankar om livet och kärlek.

I Charlies värld är alla vackra på sitt sätt, ingen ska lämnas utanför och mår någon i hans närhet dåligt vet han inte till sig hur han ska trösta fort nog.

Sen han lärde sig prata tror jag inte att det har passerat en dag utan att han har sagt ”jag älskar dig”. Och som 3-4 åring väckte han mig varje morgon med att krypa ner bredvid mig i sängen och viska ”du är så fin mamma”.

Charlie har sin egen stil och räds inte att gå till skolan eller på stan i klänning och rosa stövlar oavsett vad omgivningen kan tyckas tänka eller säga i vårt fortfarande alltför könsuppdelade samhälle.

Jag tänker mycket på hur han ska fortsätta utvecklas och vilken fantastisk person han redan är vid sina unga år. Inte alltför sällan ber jag en stilla bön att han ska hålla i sin styrka att vara sig själv hela vägen. För jag vet att omvärlden inte alltid är förstående och snäll.

Tänker jag tillbaka på min egen uppväxt när det gällde att våga vara sig själv minns jag att det var ett tufft klimat. Tonårstiden och högstadiet var hemskt och jag skulle aldrig vilja tillbaka dit igen.

Jag var aldrig den där ”glada och spralliga tjejen” utan mer tystlåten och eftertänksam men oerhört lojal och full av kärlek till de vänner som tog sig tid att lära känna mig. Det var ett fåtal jag idag kan säga var äkta vänner.

Det var ett kämpande för att passa in, känna sig accepterad och hitta sin roll i olika sammanhang. Min räddning blev fotbollen och laget. Där kände jag mig alltid hemma och på fotbollsplanen kunde jag vara mig själv.

En envis och lite tjurig lirare som körde ner huvudet och gav allt i varje närkamp. Som mina lagspelare kunde lita på gav understöd och hellre passade fram andra än gjorde mål själv.

Det här är på många sätt jag än idag men med den stora skillnaden att jag ”blommat ut” på vägen och vågar vara den jag är, ta plats och ”göra målen själv”.

Egentligen är jag en väldigt social person som gärna pratar och skrattar med andra människor, är nyfiken på nya kontakter och möten men som någonstans också måste känna att det är ”rätt” utifrån grundvärderingar och människosyn. Annars skär det sig till slut.

När jag var tonåring var det många sammanhang jag inte kände att jag passade in i och ”göra mig till” har aldrig legat för mig. Då gick jag hellre undan, var ensam. Som vuxen väljer jag mina sammanhang och söker mig dit där jag möter likasinnade och mår bra.

”Det kommer alltid en tidpunkt i livet när man bestämmer sig för vem man vill va” (Ur: ”En film som heter Ove”)…

…Min son Charlie är 7 år och är redan där på så många sätt. Det är stort.

För mig tog det lite längre tid men när jag väl hittade ”Anki” har det aldrig varit några tvivel kring att fortsätta som mig själv i alla lägen. De som inte gillar mig kan jag vara utan för vi kan inte älskas av alla men måste känna att vi är och älskar den vi vill va.

I slutänden står vi oss själv närmast och det är när vi öppnar upp och omfamnar den vi är som vi också kan börja hitta riktig vänskap och kärlek i andra.

Kramar från coachen ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.