PW som i Presence Wandering – en promenad i nuet

Jag började min sista förmiddag på denna semestertripp med en härlig promenad längs med stranden. Bara följde strandremsan 15 min bort, vände och sen 15 min tillbaka.

Jag gick utan stressen kring att hinna en viss sträcka eller gå i ett visst tempo. Njöt av vinden i håret och vattnet som sköljde in över mina fötter. Lyssnade på favoritmusiken i lurarna och visualiserade mina mål framöver. Stundtals nynnandes på någon medryckande refräng, stundtals småskrattande åt mina inre bilder.

Starka grejor det där med målbilder och visualisering. För dig som inte provat än, ge det en chans så lovar jag att det kommer börja hända saker i ditt liv. Det är inget hokus pokus eller magi utan rätt och slätt hjärngympa där du tränar hjärnan i en av dig bestämd riktning.

Hjärnan är faktiskt en muskel som går att träna upp precis som rumpa, lår och biceps. Vi kan få hjärnan att göra och tänka dem tankar vi vill men vi måste öva, öva och öva.

Emellanåt stannade jag längs med vattnet, stängde av musiken och bara stod en stund med blicken ut över det stora blå och tänkte – här är jag precis NU. Jag lever, är frisk och har så mycket att vara tacksam över.

Tacksamhet är något vi behöver mer av i vårt liv för även i dem mörkaste stunder när det är svårt att hålla modet uppe och ”positivt tänkande” bara känns som krystat fejk, så finns det ändå alltid något att vara tacksam över. Skriv upp minst 3 saker varje dag som du är tacksam över och märk hur rik du faktiskt är. På slutet av min promenad möttes jag av en virvelvind till son som kom springandes emot mig med öppna armar. Han ropade förtjust ”mamma, vad gör du”? Charlie frågar mig ofta i vad som kan tyckas självklara situationer just ”vad gör du?” Så liten han är har han på något sätt lärt sig att vi vuxna inte alltid är närvarande i det vi gör utan i tanken är någon annanstans.

Jag öppnar armarna, ger honom en kram och säger ”jag gör precis det du ser Charlie. Går här och bara är, njuter av livet”. Med det är han nöjd och utbrister ”titta så fort jag kan springa” och virvlar iväg längs med stranden.

Jag bestämmer mig för att fr om idag gå minst en PW i veckan och då menar jag inte som i Power Walking utan Presence Wandering – en promenad i nuet…

Kramar från coachen ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.